En hockeyfrilla är frisyren med kort lugg, korta sidor och långt hår i nacken. Kort framtill, långt baktill, två frisyrer på ett och samma huvud. Namnet har den fått av hockeyn, för att så många professionella hockeyspelare bar den under 1980-talet och första halvan av 1990-talet. Det är den enda frisyren i världen som en hel sport får skämmas för och vara stolt över på samma gång.
Ståplats, 1994. Farsan bredvid, och ungefär var tredje man i sektionen hade samma snitt i nacken som killarna nere på isen. Ingen pratade om det. Det var inte en stil, det var bara hur hår såg ut på en hockeyläktare.
Hockeyfrilla är ett svenskt namn på en frisyr som finns överallt
Frisyren har många namn. På engelska heter den mullet, ett ord som enligt Världens Historia kommer från låten Mullet Head av Beastie Boys från 1994. Tyskarna säger Vokuhila, en förkortning av “vorne kurz, hinten lang”. Danskarna kallar den svenskerhår, eftersom frisyren blev populär i Sverige tidigare än i Danmark. Det är ett av få områden där grannlandet erkänner att vi var först, och det gäller alltså en frisyr.
Själva ordet hockeyfrilla dök upp i svensk media 1993, samma år som De lyckliga kompisarna släppte låten Ishockeyfrisyr. Det säger en del. När ett ord kommer samtidigt som en skämtlåt om samma sak har frisyren redan börjat bli ett skämt.
Håret som syntes under hjälmen
Förklaringen till att det blev just hockeyns frisyr är enkel. NHL krävde hjälm för nya spelare från augusti 1979, och en hjälm döljer allt utom det som hänger ut baktill. Lugg och sidor försvann under plasten. Långt hår i nacken fladdrade fritt varje gång en back åkte baklänges. Frillan var med andra ord den enda frisyren som faktiskt syntes på isen, och den syntes bäst i fart.
Mer om hur hjälmen tog över finns i genomgången av reglerna som förändrade hockeyn mest. Hjälmen ändrade spelet. Den ändrade också vad frisörerna i hockeystäderna fick klippa.
På läktaren fungerade det likadant, fast med mössa. Kort hår under mössan, långt hår i nacken ut över halsduken. Frillan och halsduken i klubbfärgerna var i praktiken samma uniform, och den som vill se hur färgerna har hållit sig över tid kan jämföra med de klassiska tröjorna i svensk hockey.
Liknande frisyrer har burits i femtonhundra år
Hockeyn hittade inte på något. Redan på 500-talet skrev den bysantinske historikern Prokopios om grupper av unga män med kortklippt lugg och långt hår i nacken, en stil som kallades hunnerstil och som sågs som främmande i romarriket. Frisyren har med andra ord varit ett tecken på bråkiga unga män i ungefär femtonhundra år. Ståplats är bara den senaste platsen där den hörde hemma.
Under 1970-talet fick frisyren fäste bland rockstjärnor som David Bowie under Ziggy Stardust-perioden, Rod Stewart och Paul McCartney. Under 1980-talet blev den populär bland hockeyspelare, filmstjärnor och i USA även inom den lesbiska kulturen. Mel Gibson bar den på film och Richard Dean Anderson i rollen som MacGyver. Pop, rock och hockey delade en look i ungefär tio år.
Sedan tog det slut. Frisyren föll i onåd vid mitten av 1990-talet och blev ett sätt att visa att en person inte hängt med sin tid. Komedin Wayne’s World från 1992 använde den precis så. 80-talet var över, och frillan blev slutklämmen i varje sketch. Ståplatsen behöll den några säsonger till, av ren tröghet.
Hockeyfrillan är modern igen, och det är inte läktarens förtjänst
I början av 2000-talet kom hockeyfrillan tillbaka som modefrisyr i vissa kretsar, och de senaste åren har den blivit modern igen på riktigt. Skillnaden mot 80-talet är att dagens variant har mer längd på huvudet, mer textur och en frisör som faktiskt tänkt efter. Kändisar som Miley Cyrus och Billie Eilish har burit den, och frisyren syns nu lika ofta på tjejer som på män. Det är inte en hockeyfrisyr längre. Det är en frisyr som råkar heta hockey.
I juni 2026 hölls en tävling i Köpenhamn om den snyggaste frisyren av just det här slaget, för fjärde gången, med tolv tävlande. Den snyggaste hockeyfrillan koras alltså numera i Danmark, landet som kallar den svenskerhår. Det finns ingen bättre sammanfattning av hur det gått.
Ståplatsen har för övrigt klarat sig utan. Där står folk fortfarande av princip snarare än av nostalgi, men nackarna är klippta. Frillan lever vidare på gamla lagbilder och i minnet av en sektion där ingen tyckte att det var konstigt.
Vill du klippa en själv: be om kort lugg, korta sidor och låt håret baktill vara. Resten är attityd, och den går inte att klippa fram.
