Regelböcker ändras hela tiden, och de flesta ändringarna glöms bort så fort de blivit vardag. Den här listan samlar fem som faktiskt gjorde skillnad, inte kosmetiska justeringar utan sådant som förändrade hur matcher spelas och ser ut. Vissa kom efter en tragedi, andra efter år av klagomål från spelare som ville slippa bli körda i nacken från sidan. En av dem infördes för att göra grundserien mer spännande och lyckades i stället göra den mer förutsägbar. Listan går inte i kronologisk ordning utan efter hur mycket varje regel faktiskt förändrade spelet på isen. Sist kommer en åsikt om vilken av dem som borde ändras tillbaka, och den åsikten är inte förhandlingsbar.
-
Hjälmtvång: NHL 1979, sista spelaren utan hjälm 1996/97
NHL krävde hjälm för nya spelare från augusti 1979, men äldre spelare fick fortsätta utan efter en påskriven blankett. Det tog sjutton år innan den sista undantagsspelaren la av, säsongen 1996/97. Sovjet hade redan 1972, i Summit Series, alla spelare i hjälm. Visir kom senare: NHL kräver det sedan 2013 för spelare med färre än 25 matcher, och 2017 bar ändå ungefär 94 procent visir. Reglerna springer alltid efter verkligheten med några decennier.
-
Röda linjens avskaffande: IIHF 1998, NHL 2005
Tvåbackslinjen, regeln som gjorde långa passningar över mittlinjen till offside, försvann ur IIHF och dess ligor 1998. NHL väntade till 2005 innan mittlinjen slutade spela roll för offside-passningar. Sju år mellan de två besluten är typiskt: Europa testar, NHL följer efter när trycket blir stort nog. Spelet blev snabbare över en natt, och ingen som spelat efter det minns hur begränsat det kändes innan.
-
Trepoängssystemet: straffar i grundserien från 1999/2000
Elitserien införde straffläggning i grundserien säsongen 1999/2000, efter mållösa förlängningar. Då gav en vanlig seger tre poäng, oavgjort ett, och den som vann i förlängning eller på straffar fick ett extra plus. I dag är systemet skarpare: tre poäng för seger i ordinarie tid, två för seger efter förlängning eller straffar, ett för förlust där, noll för en vanlig förlust. Ingen match slutar oavgjort längre, vilket låter bra fram tills man inser vad som ersatte det.
-
Tre mot tre i förlängningen: NHL 2015, IIHF sedan 2019
NHL beslutade den 24 juni 2015 att hela förlängningen skulle spelas tre mot tre från säsongen 2015/16. IIHF följde efter och spelar all förlängning tre mot tre sedan VM 2019, med fem minuter och tre skyttar i gruppspelet. SHL:s förlängning i dag är tre mot tre i högst fem minuter innan det går till straffar. Öppen is och färre spelare gör förlängningen till den mest sedda delen av en match, för en regel som bara skulle lösa ett tristessproblem.
-
Hybridicing: IIHF automatiskt 1990, hybrid efter VM 2014
IIHF införde automatisk icing, utan krav på beröring, redan 1990. Beslutet kom efter en dödsolycka i dåvarande Tjeckoslovakien, den sortens regeländring ingen vill behöva motivera med statistik. NHL bytte till hybridicing säsongen 2013/14, ett mellanting där linjemannen avgör om en spelare hade hunnit ikapp pucken. IIHF gick över till samma modell efter VM 2014. De flesta europeiska proffsligor kör hybrid i dag, en regel som föddes ur en tragedi och blev standard utan att någon protesterade.
Fyra av de fem reglerna ovan var rena förbättringar. Straffar i grundserien är den femte, och den som borde skrotas. En bra match förtjänar ett resultat som handlar om hockey, inte om tre inövade finter i tur och ordning. Sudden death är det ärligaste sättet en match kan avgöras på. Straffar är lotteri med bättre belysning, och lotterier hör inte hemma i en tabell.
