Vissa säsonger firas. Den här bara existerar i statistiktabeller och gulnade tidningsurklipp, vilket är synd, för 1975/76 är säsongen som satte formen för allt som kom sedan. Elitserien ersatte Division 1 som högsta serie den hösten, och plötsligt fanns det en tabell värd att bry sig om varje vecka i stället för att lita på rykten om vem som var bäst. Det här är inte ett minne. Ingen stod på någon läktare 1975 och skrev ner det här samtidigt, så texten bygger på vad säsongsartikeln på Wikipedia faktiskt säger, inte på vad som känns rätt att minnas i efterhand.
Tio lag och en ny tabell
Tio lag startade den första Elitserie-säsongen: AIK, Brynäs IF, Djurgårdens IF, Färjestads BK, Leksands IF, Modo AIK, Skellefteå AIK, Södertälje SK, Timrå IK och Västra Frölunda IF. Namnen känns bekanta, systemet gjorde det inte. Tidigare hade Division 1 varit högsta serie, och Leksand hade vunnit tre raka guld där, 1973, 1974 och 1975, innan hela strukturen byttes ut under dem. Att vinna tre år i rad och sedan se ligan man vann byggas om från grunden känns som ett skämt någon borde ha skrivit, men det står så i källorna, och då får det stå.
Serien spelades över 36 omgångar, från den 5 oktober 1975 till den 26 februari 1976. Nästan fem månader av hockey innan något avgjordes, vilket är längre än vad många moderna grundserier unnar sig i dag. Lag ett till fyra gick vidare till slutspel. Lag nio och tio flyttades ner till Division 1, samma serie ligan just hade lämnat, vilket måste ha känts som ett särskilt hårt sätt att landa efter bara en säsong i det nya systemet.
Mellan de fyra som gick till slutspel och de två som åkte ur fanns fyra lag till, femma till åtta, som varken fick fira eller behövde oroa sig för nedflyttning. Ett bekvämt mellanskikt att hamna i, även om ingen säsongsartikel bryr sig om att räkna upp exakt vilka fyra det var. Att bygga en tabell där halva ligan varken vinner eller förlorar något är ett annat sätt en ny serie formar sig, långsamt och utan pompa.
Namnet i sig är värt en parentes. Att döpa en liga till “elit” ändrar ingenting på isen, det är bara ett ord någon valde för att skilja den nya serien från allt som kom innan. Elitserien behöll namnet i nästan fyrtio år innan det byttes till SHL den 17 juni 2013. Ord som “elit” åldras konstigt: de låter storslaget första säsongen och helt neutrala efter ett halvsekel, när alla ändå redan vet vilken serie som är högst.
Brynäs vann utan dramatik, och det var poängen
Brynäs tog grundserien med 51 poäng på 23 vinster, 5 oavgjorda och 8 förluster. Inga sensationer beskrivna i källan, ingen sista omgångs-nerv, bara en klubb som var bäst under nästan fem månader och fick en tabell som bevisade det. Det är precis vad en grundserie ska göra: sålla fram sanningen långsamt, i stället för att låta en enda kväll i februari avgöra allt.
Att döma av hur lite som finns skrivet om enskilda matcher den säsongen var poängkung och publiksiffror antingen oräknade eller dåligt bevarade från början. Det säger något om hur unga statistiktraditionerna var när ligan startade. I dag mäts allt: spelad tid, skott, till och med hur snabbt en spelare byter is. 1975 räckte det tydligen med en tabell och en final.
Slutspelet avgjordes fort, finalen fortare
Slutspelet spelades bäst av tre, betydligt kortare än dagens bäst av sju. Brynäs mötte Färjestad i finalen och vann utan att ens behöva en tredje match: 2-0 i matcher. En final avgjord på två raka känns nästan otänkbart i dag, när en sjumatchare kan sträcka sig över två veckor och sluta med en avgörande sudden death, men så fungerade systemet det första året. Färre matcher, kortare väntan, ett facit levererat innan någon hann bli riktigt nervös på läktaren.
Dagens slutspel spelas bäst av sju i alla omgångar, en förändring som kom först säsongen 2002/03. Innan dess var bäst av fem standard, och innan det bäst av tre, precis den variant som avgjorde allt 1976. Poängsystemet har också vuxit i komplexitet: i dag ger en vanlig seger tre poäng, en seger efter förlängning eller straffar två, och till och med en förlust efter förlängning eller straffar ger ett plus. 1975/76 fanns inget sådant säkerhetsnät. Man vann, förlorade eller spelade oavgjort, och tabellen speglade exakt det, utan konstgjord andning åt de svaga lagen.
Det är lätt att i efterhand kalla den första säsongen historisk bara för att den var först. Verkligheten som beskrivs i källan är mer torftig än så: en tio-lagsliga, en tabell, ett kort slutspel, och en klubb som vann utan att behöva svettas särskilt mycket enligt det som finns nedskrivet. Men allt som kom sedan, fjorton lag, bäst av sju i alla omgångar, tre poäng för seger, startade här, i en säsong ingen film någonsin kommer göras om men som ändå ligger under precis allt som byggdes ovanpå den.
